Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Otto - En söndag...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORGONEN 85
svärm i de sista solstrålarna. En torr gren
knakade och föll. Christophe fattade Ottos
hand och frågade med darrande stämma:
— Vill ni vara min vän?
Otto viskade:
- Ja!
De tryckte varandras händer, deras hjärtan
klappade hårt, de vågade knappt se upp.
Efter en stund gingo de vidare med ett
par stegs avstånd mellan sig, och de sade ej
ett ord förrän de nått skogsbrynet. De voro
rädda för sig själva och för den
hemlighetsfulla känsla som gripit dem. De gingo raskt
och stannade ej, förrän de kommit utanför de
höga trädens skugga. Då lugnade de sig och
händerna slötos åter tillsammans. De beundrade
aftonens genomskinliga fägring och talade sakta
i avbrutna meningar.
Ombord sutto de på fördäcket i den lysande
vita skymningen. De försökte prata om
likgiltiga ting, men de lyssnade ej till orden; de
domnade bort i en ljuv mattighet. De behövde
ej säga något, ej hålla varandras händer, ej
se den ene på den andre. De voro varandra
nära.
Vid framkomsten beslöto de att råkas
nästa söndag. Christophe följde Otto till dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
