Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Otto - En söndag...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 JEAN-CHRISTOPHE
även Ottos stora lärdom; denna lärdom som
han saknade och törstade efter.
En smula dåsiga, men ändå upprymda,
stödde de armbågarna mot bordet och insöpo
med hängivna blickar varandras ord.
Eftermiddagen framskred; de måste bryta upp. Otto
gjorde en sista ansträngning att rycka till sig
räkningen, men Christophes mörka vredgade
ögonkast förtog honom varje lust att driva sin
vilja igenom. Christophe var bara orolig för
en sak: att man skulle fordra mer än han
ägde. Hellre skänkte han sin klocka, allt vad
han hade på sig, än han för Otto erkände sin
brist. Så långt gick det likväl ej; han nöjde
sig med att för denna middag ge ut hela sin
månadslön.
De stego nedför sluttningen. Kvällens
skuggor begynte att sprida sig därnere bland
granarnas stammar; men topparna voro ännu
omflutna av ett rosigt skimmer, de sviktade
fram och åter med ett susande läte; på marken
dämpades stegen av barrens brunröda matta.
De tego båda två. Christophe kände sitt hjärta
genomträngas av en sällsam och ljuv oro, han
var lycklig, han ville tala, men en dov ångest
kvävde hans röst. Han stannade, Otto gjorde
likaledes. Högt upp i luften dansade en mygg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
