Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Otto - Om morgonen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORGONEN
89
fyllde hans hjärta. Han rispade upp papperet
med pennan, bläckade ned fingrarna och
darrade av otålighet. Slutligen efter att ha
räckt ut tungan och kastat bort fem eller sex
kladdar lyckades han med oformliga bokstäver,
som lutade åt alla håll, och gräsliga stavningsfel
skriva följande:
Min själ! Hur vågar du säga, att du är
tacksam för att jag håller av dig? Har jag
inte berättat för dig, hur sorgsen och ensam
jag var innan jag kände dig? Din vänskap
är min högsta skatt. I går var jag lycklig,
lycklig! Det var första gången i mitt liv! Jag
gråter av glädje, då jag läser ditt brev. Ja,
tvivla inte på det; det är ödet som förenar oss;
det vill, att vi skola vara vänner, för att
utföra stora ting gemensamt. Vänner! Vilket
ljuvligt ord! Är det möjligt att jag äntligen
funnit en vän. Ack, du skall ju inte överge
mig? Du förblir mig trogen alltid, alltid...
Vad det skall bli storartat att växa upp
tillsammans, att arbeta tillsammans, att ha allting
gemensamt, jag med mina musikidéer, alla
de där underliga infallen som flyga mig genom
huvudet, och du med din begåvning och din
förunderliga lärdom. Vad du vet mycket! Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
