Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Otto - Om morgonen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 JEAN-CHRISTOPHE
har aldrig förr råkat någon så kvick som du.
Stundtals är jag orolig, jag tycker att jag
inte är värd din vänskap. Du är så ädel,
så fullkomlig, och jag är dig så tacksam att
du kan bry dig om en så simpel varelse som
jag!... Men nej! Jag sade det ju nyss, man
bör inte tala om tacksamhet. I vänskap finnes
det varken tiggare eller välgörare. Allmosor
skulle jag aldrig ta emot. Vi äro jämlikar,
eftersom vi älska varandra. Vad jag längtar
att råka dig. Jag kommer inte och hämtar
dig, då du inte vill det, fast jag verkligen
inte begriper dylika försiktighetsmått — men
du är ju klokare, du har nog rätt.
Ännu ett ord: tala aldrig om pengar. Jag
hatar pengar, både ordet och saken. Om jag
inte är rik, så är jag det alltid tillräckligt för
att bjuda en vän, och det är min glädje att ge
allt för honom. Skulle du ej göra likaledes?
Och, om jag behövde det, vore du ej den förste
att skänka mig hela din förmögenhet? — Men
det kommer aldrig i fråga. Jag har starka
nävar och en hård skalle och jag skall nog
veta att förtjäna mitt bröd. — Om söndag då!
Herre Gud! En bel vecka utan att se dig, och
för två dagar sedan kände jag dig inte! Hur
har jag kunnat leva så länge utan dig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>