Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Otto - Om morgonen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORGONEN 93
noga på saken, han var mindre ärlig och
betraktade sig själv med större aktning, men även
han var besviken. Sanningen var helt enkelt
den, att de båda barnen under dessa åtta
dagar skruvat upp känslorna till en sådan höjd
att det blev omöjligt att i verkligheten
kvarhålla dem där. Man måste sänka måttet, men
det ville de ej gå in på.
De irrade omkring på landsbygden hela
dagen utan att förmå avskaka den tyngd som
vilade över dem. Det var helgdag. Skogen och
alla värdshus voro fulla av folk, skaror av
småborgare, som larmade och intogo sina måltider i
varje hörn. Detta ökade deras dåliga lynne, och
de inbillade sig att de förtretliga människorna
voro orsaken till att de ej återfunno den första
dagens stämning. Emellertid talade de nu; de
gjorde sig stor möda att uppleta samtalsämnen
som hindrade dem från att märka att de
ingenting hade att säga. Otto utbredde sin
skol-visdom och Christophe invecklade sig i
tekniska förklaringar över musikstycken och
fiol-spelning. De tråkade ut sig själva och
varandra; och de fortsatte att tala, rädda för
varje uppehåll, ty då öppnade sig avgrunden av
isande tystnad. Otto hade lust att gråta, och
Christophe var färdig att lämna Otto åt sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
