Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Otto - Om morgonen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 JEAN-CHRISTOPHE
Han måttade med käppen på sandgångens
småstenar och bestämde att om han tre gånger å
rad misslyckades, skulle Otto ej komma, men
om han träffade rätt, vore det ett gott tecken.
Hur mycket han än ansträngde sig och hur
enkelt det fastställda villkoret än var, slog han
miste tre gånger å rad, och just då såg han
Otto, som gick emot honom lugnt och städat,
ty Otto förblev alltid korrekt, även då han var
som mest upprörd. Christophe sprang honom
till mötes alldeles torr i halsen och sade: god
dag. Otto svarade: god dag; och så funno de
intet vidare att tillägga utom att vädret var
vackert och att klockan var fem eller kanske
sex minuter över tio, eller rent av nio minuter
över, då slottets tornklocka ofta gick för sent.
De begåvo sig till stationen och togo tåget
till ett närbeläget ställe, som brukade vara
målet för stadsbornas utflykter. Under vägen
fingo de inte fram tio ord. De försökte fylla
tomrummet med vältaliga blickar, men det
lyckades inte stort bättre; deras ögon sade
ingenting alls av det de ville uttrycka, det var
bara komedi. Christophe märkte det med
förödmjukelse. Han fattade ej varför han inte
kunde visa eller ens uttrycka allt som en timme
tidigare fyllt hans hjärta. Otto funderade ej så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
