Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Otto - Så fortsatte de...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 JEAN-CHRISTOPHE
Jag kysser dig, som jag älskar dig.
Omätligt!
Otto låtsades tvivla:
— Älskar du mig som jag älskar dig?
— Ack, ropade Christophe, inte lika
mycket, men tio, hundra, tusen gånger mer. Vad?
Känner du det icke? Vad skall jag göra för
att beveka ditt hjärta?
— Hur skön är ej vår vänskap, suckade
Otto. Har det någonsin i historien funnits en
jämförlig? Den är ljuv och frisk som en dröm.
Måtte den aldrig sluta! Tänk om du ej skulle
bry dig om mig mer!
— Vad du är orimlig, min vän, svarade
Christophe. Förlåt mig, men din fega rädsla
förtörnar mig. Hur kan du sätta i fråga att
jag skulle upphöra att älska dig! Döden förmår
intet mot min kärlek. Du vore ej en gång
själv i stånd att förinta den. Om du svek mig,
om du sönderslet mitt hjärta, skulle jag dö,
välsignande dig för den kärlek du ingivit mig.
Sluta en gång för alla att oroa dig och bedröva
mig med dylika klenmodiga bekymmer.
Men en vecka senare var det han som
skrev:
— På tre hela dagar har jag ej fått ett
enda ord från dig. Jag darrar, glömmer du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
