Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Otto - Så fortsatte de...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORGONEN 101
hänförelse följde omedelbart den djupaste
förtvivlan. De kallade varandra: »mitt enda goda,
mitt hopp, min älskade, mitt rätta jag». De
förbrukade ordet själ på det mest förfärande
sätt. De utmålade sin sorgliga lott i de
svartaste färger och sörjde över, att de i
vännens tillvaro kastade skuggan av sitt eget
dystra öde.
— Jag plågas, skrev Christophe, av den
smärta jag förorsakar dig; jag kan inte
uthärda att du lider: Du får det inte. Jag
vill det inte (han underströk orden med ett så
kraftigt streck, att papperet gick sönder). Om
du lider, var skall jag väl finna kraft att leva?
Endast i dig finner jag lyckan! Ack, var blott
lycklig! Allt ont tar jag med glatt mod på mig.
Tänk på mig! Älska mig! Jag har ett så
gränslöst behov av kärlek. Från din kärlek
utströmmar en värme som återskänker mig livet.
Om du visste hur jag darrar av köld. I mitt
hjärta är det vinter och svidande storm. Jag
omfamnar din själ.
— Min tanke sträcker sig efter din,
genmälde Otto.
— Jag tar ditt huvud i mina händer,
svarade Christophe, och vad jag ej gör med
läpparna, det gör jag med hela min varelse:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
