Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Otto - En dag, då...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 JEAN-CHRISTOPHE
Otto väntade ett svar, men Christophe
tycktes ej ha hört något, han täljde en käpp.
Otto fortsatte:
— Han är så lustig, han kan så många
historier.
Christophe visslade förstrött.
— Och han är så kvick, så begåvad.
Christophe höjde på axlarna, som om han
ville säga:
— Vad kan jag ha för intresse för den där?
Och då Otto ville fortsätta, föll han honom
häftigt i talet och satte ut ett mål till vilket
de skulle springa.
Under hela eftermiddagen berörde de ej
vidare detta ämne, men det rådde stor kyla
dem emellan och de visade varandra en
avmätt artighet, som var mycket ovanlig
åtminstone från Christophes sida. Orden fastnade
honom i halsen. Slutligen härdade han inte
ut längre, och mitt på vägen vände han sig mot
Otto, som följde efter på några stegs avstånd.
Han fattade häftigt hans händer och utbrast:
— Hör nu, Otto! Jag vill inte, jag vill
inte att du skall vara god vän med Franz för
att... för att du är min vän, och jag vill inte
att du skall tycka mer om någon annan. Jag
vill det inte! Ser du, du är allt för mig. Du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
