Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Otto - En dag, då...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORGONEN 107
kan inte... du får inte... Om jag inte hade
dig, så återstod mig inte något annat än att dö.
Jag vet inte vad jag var i stånd till. Jag skulle
ta livet av mig, jag skulle döda dig. Nej, förlåt
mig...
Tårarna strömmade ur hans ögon.
Otto, rörd och förskräckt av den uppriktiga
smärta som gav sig luft i dylika hotelser,
skyndade att bedyra, att han inte höll av någon
mer än Christophe, att han inte brydde sig alls
om Franz och inte ville se honom mer, om
Christophe så önskade. Christophe insöp
begärligt varje ord, hans hjärta levde upp. Han
skrattade och andades hårt. Han tackade Otto
varmt. Nu skämdes han över att ha ställt till
en sådan scen, men en stor tyngd hade fallit av
honom. De stodo och tittade på varandra och
höllo varandras händer och voro mycket
lyckliga och en smula förlägna; så gingo de tyst
vidare. De började tala. Munterheten
återvände. De kände sig fastare förenade än
någonsin.
Men det blev inte det sista uppträdet. Nu
då Otto kände sin makt över Christophe var
han frestad att missbruka den. Han visste vad
som var den ömma punkten och fick en
oemotståndlig lust att fingra på den. Visserligen var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
