Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Otto - En dag, då...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
JEAN-CHRISTOPHE
alla möjliga ängsliga tecken. Christophe tycktes
ej märka något och lade inte mer band på sig,
än om han varit ensam. Otto iakttog
grannarnas försmädliga leenden och var färdig att
sjunka i jorden av blygsel. Han tyckte
Christophe var rå och klumpig och fattade inte,
att han kunnat beundra honom.
Värst var att Christophe fortsatte att med
samma ringaktning behandla häckar, staket,
stängsel, murar, anslagstavlor, med ett ord alla
slags V e r b o t som gjorde anspråk på att
begränsa hans frihet eller att mot hans angrepp
skydda den heliga äganderätten. Otto levde i
en stundlig fruktan och hans invändningar
tjänade till intet, ty av ren motsägelseanda
visade sig Christophe bara ännu dristigare.
En dag, då Christophe med Otto i hälarna
vandrade genom en enskild park, som han
trängt in i, ehuru, eller rättare sagt, emedan
dess murar voro krönta med glasskärvor, som
de måst klättra över, råkade de plötsligt på en
skogvaktare, som överhöljde dem med ovett,
hotade dem med rättslig åtalan och körde ut
dem på det nesligaste sätt. Otto utmärkte sig
ej i detta äventyr; han såg sig själv redan i
fängelse, smågrät och bedyrade att han kommit
in av misstag, att han bara följt med Christophe,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
