Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Otto - Christophe, som inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 JEAN-CHRISTOPHE
äntligen fattade vad det var fråga om, greps
han av raseri och störtade upp ur stolen.
Ernst fick knappt tid att skrika förrän
Christophe kastat sig över honom, bultande hans
huvud mot stengolvet. Vid offrets hiskliga tjut
kommo Melchior och Louisa inspringande.
Man ryckte loss Ernst, som var illa tilltygad.
Christophe ville ej släppa taget, och man
måste genomprygla honom. Föräldrarna
skreko, att han bar sig åt som ett vilt djur;
och så såg han verkligen ut. Ögonen trängde
ut ur sina hålor, han gnisslade med tänderna
och hade endast en önskan att ånyo kasta sig
över Ernst. Då man frågade vad som hänt,
ökades blott hans ursinne. Även Ernst
vägrade att svara.
Sedan kunde Christophe varken äta eller
sova. Han darrade i feber och grät bittra
tårar om aftonen i sin säng. Det var ej endast
för Ottos skull han led. Hela hans inre
förvandlades. Ernst anade föga all den skada
han kunnat tillfoga sin bror. Christophes
karaktär var puritanskt omedgörlig. Han kunde
aldrig dagtinga med livets dunkla och orena
sidor; då de så småningom uppenbarade sig
för honom, kände han en häftig motvilja. Vid
femton års ålder hade han, trots sitt oberoende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
