Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Otto - Christophe, som inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORGONEN 121
liv och sina starka instinkter, bibehållit en
barnslig oskuld. Hans naturliga renhet och
det rastlösa arbetet hade beskyddat honom.
Vid broderns ord öppnade sig för honom
verkliga avgrunder. Aldrig hade han drömt om
dylika nedrigheter, men nu, då dessa tankar
vunnit insteg i honom, var glädjen att älska
och att älskas förstörd. Det var ej blott
vänskapen för Otto, men all vänskap som sålunda
förgiftades.
Än värre blev det, då några tillfälliga
ironiska ord, kanske utan fog, ingåvo honom
föreställningen, att den lilla stadens osunda
nyfikenhet var riktad på honom; till råga på
allt gjorde Melchior en dag en anmärkning
rörande promenaderna med Otto. Melchior
menade antagligen intet ont, men Christophe
såg nu misstankar lysa fram överallt och
inbillade sig nästan vara skyldig. Otto gick
samtidigt igenom en liknande kris.
De försökte råkas i smyg, men det blev
omöjligt att återfinna det förflutnas otvungna
stämning. Samtalen voro ej längre enkla och
naturliga. Dessa två unga människor hade
älskat varandra med en vänskap så skygg
och ömtålig, att de ej ens växlat en broderlig
kyss, att de ej fattat en större lycka än att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
