Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Otto - Christophe, som inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 JEAN-CHRISTOPHE
lyssna till varandra, att utbyta drömmar och
framtidsförhoppningar, och nu kände de sig
plötsligt nedsölade av lumpna misstankar. De
kommo till den punkten att de i de
oskyldigaste handlingar, i en blick, ett handslag,
spårade en dold baktanke; de rodnade, orena
tankar uppstego inom dem. Samvaron blev
outhärdlig.
Utan egentlig förklaring råkades de
alltmer sällan. De ville skriva, men nu vakade
de ängsligt över varje uttryck, och deras brev
blevo tomma och odrägliga. Modet svek dem,
och för att upphöra med brevväxlingen gåvo
de som skäl, Christophe sitt arbete, Otto
sina sysselsättningar. Snart därefter reste Otto
till universitetet, och den vänskap som upplyst
några korta månader av deras liv utplånades
helt.
Vad mer! En ny kärlek, till vilken denna
känsla endast varit ett förebud, skulle snart
nog bemäktiga sig Christophes hjärta, och
inför dess uppgående sol bleknade varje annat
ljus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
