Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minna - Det blev hon som...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORGONEN 133
Christophe kunde rasa bäst han ville och
bedyra att han inte ämnade gå; det var inte
möjligt för honom att komma undan. Då tiden
för bjudningen nalkades klädde han sig
sur-mulet, men i botten var han glad att slumpen
sålunda gjort våld på hans motsträvighet.
Det hade ej varit svårt för fru von Kerich
att i konsertens unge pianist igenkänna den
lille vilde vars lurviga huvud uppenbarat sig
ovanför hennes trädgårdsmur samma dag hon
anlänt. Hon skaffade sig upplysningar om
honom, och vad hon fick veta om Christophes
familj och hans eget strävsamma liv ingav
henne intresse och ökade hennes önskan att
tala med honom.
Christophe kom, iförd en besynnerligt
skuren röck, i vilken han mest av allt liknade
en lantpräst. Förlägenheten gjorde honom
nästan sjuk; men han sökte dock inbilla sig,
att fru och fröken von Kerich ej haft tid att
lägga märke till hans drag första gången de
sågo honom. Genom en lång korridor, belagd
med mattor, som förtogo stegens ljud, fördes
han in i ett rum som dessutom hade en
glasdörr, ledande ut till trädgården. Ett litet
kallt duggregn föll den dagen, och i spiseln
brann det en präktig eldbrasa. Nära fönstret,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
