Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minna - Det blev hon som...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’134 JEAN-CHRISTOPHE
där man i dimman skymtade trädens våta
konturer, sutto två damer. Fru von Kerich
hade ett arbete i handen och hennes dotter
läste högt ur en bok. Då Christophe inträdde,
utbytte de en skälmaktig blick.
— De känna igen mig, tänkte Christophe
förfärad.
Han gjorde den ena tafatta bugningen
efter den andra.
Fru von Kerich log glatt och sträckte ut
handen:
— God dag, min lille granne, sade hon.
Jag är glad att se er. Alltsedan jag hörde er
på konserten, har jag önskat säga er vilket
nöje ni berett mig; och som enda sättet tycktes
vara att skicka efter er, hoppas jag ni inte
är ledsen över att jag begagnat mig därav.
Dessa älskvärda ord andades, trots en viss
ironisk biton, likväl så mycken verklig
hjärtlighet att Christophe strax kände sig lugnare.
— De känna inte igen mig, tänkte han
lättad.
Fru von Kerich visade på sin dotter. Hon
hade stängt boken och betraktade honom
nyfiket.
— Min dotter Minna, sade hon, som även
gärna ville se er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
