Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minna - Det blev hon som...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’138 JEAN-CHRISTOPHE
Hans två åhörarinnor lyssnade förtjusta.
Då han slutat reste sig fru von Kerich, tryckte
hans händer och tackade honom varmt. Minna
klappade i händerna och utropade att det var
»storartat», och att om han ville komponera
ännu flera »upphöjda» verk, skulle hon låta
sätta en stege mot muren, så att han kunde
arbeta mer bekvämt. Fru von Kerich bad
honom ej bry sig om den lilla tokan; hon
sade, att då han tyckte så mycket om
trädgården, finge han gärna komma in i den
så ofta han ville, och hon tillade att han inte
ens behövde hälsa på dem om han ej hade
lust därtill.
— Nej, bifogade Minna, ni behöver inte
komma och hälsa på oss, men akta er bara,
om ni inte gör det!
Och hon hotade honom med fingret.
Minna önskade egentligen inte alls, att
Christophe skulle förnya sitt besök eller visa
henne någon sorts artighet, men det behagade
henne att på detta sätt göra ett litet intryck,
som hon ansåg mycket tilltalande.
Christophe rodnade av glädje. Fru von
Kerich vann slutligen helt hans förtroende
genom den finkänslighet varmed hon talade om
hans mor och om farfadern, som hon känt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
