Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minna - Det blev hon som...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORGONEN 137
Kerich rördes därav och hon uttryckte sin
rörelse i de omåttligt smickrande ordalag som
känneteckna världsmänniskor. Hon var ej
mindre uppriktig för det, och i en så
älskvärd mun verkade själva överdriften behaglig.
Den skälmaktiga Minna teg och tittade
förvånad på denne pojke, som var så enfaldig
i sitt tal och så vältalig i sina fingrar.
Christophe kände deras välvilja och blev
djärvare. Han fortsatte att spela, så vände
han sig till hälften mot Minna och sade med
ett blygt leende och utan att lyfta upp ögonen:
— Se där vad jag gjorde på muren.
Han spelade nu en liten komposition, där
han utvecklade de idéer han erhållit på sin
favoritplats, under det att han betraktade
trädgården — inte precis den kväll fru von Kerich
upptäckte honom, utan många föregående
kvällar — fast han nu av dunkla skäl som
hans hjärta ensamt kunnat förklara ville
inbilla sig att han just d å undfått ingivelsen.
I detta andante con motos lugnt
svingande rytm återfann man den rofyllda
stämning som utstrålade ur fåglarnas sång,
ur millioner små varelsers ljudlätta liv och
ur de stora trädens högtidliga sömn i
solnedgångens stilla frid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
