Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minna - Christophe fattade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’150 JEAN-CHRISTOPHE
synål beväpnade hand och överhöljde den med
kyssar, tryckte den snyftande mot sin mun,
sina kinder, sina ögon. Minna lyfte ögonen
från boken, ryckte på axlarna och gjorde en
grimas. Fru von Kerich smålog åt den store
pojken, som rullade sig vid hennes fötter; med
den hand som var fri klappade hon hans
huvud och sade med sin välljudande vänliga
litet ironiska stämma:
— Nå, hur är det fatt, min stora dumsnut?
Ack, vilken salighet dallrade ej i denna
ljuva frid och blida tystnad, i hela denna
förfinade atmosfär, befriad från störande skrik,
knuffar och råhet; en oas mitt i den brutala
tillvaron, en förtrollad värld, som väcktes till
liv vid läsningen av gudomliga diktares ord,
ett hjälteskimrande ljus, vars återglans
förgyllde varelser och ting. Goethe, Schiller,
Shakespeare, brusande flöden av styrka, av
lidande, av kärlek!...
Minna läste och böjde huvudet över boken,
ivern gav hennes ansikte en högre färg. Hon
läspade en smula och hennes unga friska röst
sökte antaga en betydelsefull ton, då hon talade
i konungars och krigares namn. Ibland tog
fru von Kerich själv boken, hon förlänade åt
den ödesbundna handlingen hela sitt väsens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
