Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minna - Christophe fattade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORGONEN 151
ömma och kvicka behag; men oftast lyssnade
hon blott tillbakalutad i länstolen med sitt
evinnerliga arbete i knäet; hon smålog åt sin
egen tanke — ty det var alltid sig själv hon till
sist återfann i varje skaldeverk.
Christophe ville också försöka att läsa högt,
men han måste avstå därifrån. Han hackade,
stammade, trasslade in sig, hoppade över
skiljetecknen, tycktes inte uppfatta andemeningen
och blev så rörd, att han måste sluta just vid
de ställen som voro mest patetiska, ty då kände
han tårarna bryta fram. Förargad slängde
han boken på bordet och hans två väninnor
skrattade muntert... Vad han älskade dem!
Han förde överallt med sig deras bild, och den
sammanblandades i hans själ med Goethes
och Shakespeares gestalter; han särskilde dem
knappast. En eller annan skön tanke, som i
hans djupaste inre framkallat en lidelsefull
skälvning, förenades oupphörligt med den
tillbedda mun som för första gången uttalat
diktarens ord. Ännu tjugo år senare, då han ser
eller läser Egmont och Romeo, skola dessa
fridfulla kvällar dyka upp ur dunklet;
lyckodrömmarna, fru von Kerichs och Minnas
älskade anleten skola åter träda honom till
mötes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
