Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minna - En disig marsmorgon...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORGONEN 161
hävdes, sora om hon varit andfådd. Hon anslog
den ena falska tonen efter den andra. Han
märkte det inte. Han var ännu mera upprörd
än hon, hans tinningar bultade, han hörde
ingenting, och för att bryta förstelningen gjorde
han med kvävd stämma några anmärkningar
härs och tvärs. Han ansåg allt förlorat! Han
var alldeles förkrossad över sin handling, som
han fann vara både dum och oförskämd. Då
timmen var lilländalupen lämnade han rummet
utan att se på henne, utan att ens hälsa. Men
hon var inte alls ond. Hon fann ej längre
Christophe illa uppfostrad. Om hon gjort så
många misstag i sin spelning, var det emedan
hon hela tiden förstulet sett på Christophe med
en häpnad och en nyfikenhet sora för första
gången var välvillig.
Då hon blev ensam, uppsökte hon inte sin
mor, som hon annars brukade, utan stängde
in sig i sitt rum för att grubbla över denna
märkvärdiga händelse. Hon stödde sig mot
armbågen och tittade in i spegeln. Hennes
ögon tycktes henne milda och glänsande. Hon
bet sakta i underläppen under djupa
funderingar. Under det att hon förnöjt beskådade
sitt lilla söta ansikte genomlevde hon det nyss
skedda; hon rodnade och log. Vid
middags-Il. — Jean-Christophe. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
