Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minna - En disig marsmorgon...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’162 JEAN-CHRISTOPHE
bordet var hon livlig och munter. Sedan ville
hon inte gå ut; hon stannade största delen
av eftermiddagen i salongen och höll ett arbete
i handen, de få styng hon sydde voro alla på
sned; men vad betydde väl det! I ett hörn av
rummet, med ryggen vänd mot modern, log
hon för sig själv, eller ock fick hon ett
plötsligt behov att sträcka på sig och började
hoppa omkring, sjungande med full hals. Fru
von Kerich spratt till och sade att hon var en
toka. Minna kastade armarna om henne, vred
sig av skratt och omfamnade henne hårt.
Den aftonen dröjde det länge innan Minna
lade sig. Hon tittade i spegeln, försökte att
erinra sig allt och tänkte på ingenting, just
därför att hon hela dagen haft en enda tanke.
Hon klädde av sig långsamt och satte sig i var
minut på sängen för att återkalla Christophes
bild, men det var en idealiserad Christophe
som framträdde, och honom fann hon ej så
oäven. Hon lade sig och släckte ljuset. Tio
minuter senare rann morgonens episod henne
åter i minnet och hon brast i skratt. Modern
steg sakta upp och öppnade dörren, ty hon
trodde att Minna trots allt förbud låg och läste
i sängen. Hon fann Minna ligga helt lugnt och
stirra in i nattampelns matta sken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
