Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minna - En afton sutto...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORGONEN 175
Då han lämnat henne, gick han ej hem;
han skulle ej kunnat sova. Han vandrade ut
ur staden på en slump, långt bort, över fälten,
i mörkret. Luften var sval. Landskapet låg
öde och insvept i skuggor. En uggla ropade
i fjärran. Han gick vidare som en
sömngångare. Han steg uppför backen bland
vingårdarna. Stadens små ljus blinkade där nere
i dalen och stjärnorna glittrade i himlen.
Han satte sig på en bänk vid vägkanten och
brast plötsligt i gråt. Han visste ej varför.
Han var för lycklig, och själva hans glädjes
överflöd var en sällsam blandning av
sorgsenhet och lycka; där fanns tacksamhet för egen
lycka, medlidande med dem som saknade
lyckan, en vemodig känsla av allts
förgänglighet jämte en stigande livsberusning... Att
gråta var en njutning, han somnade mitt i
tårarna. Han vaknade i den första ovissa
dagbräckningen; vita dimmor svävade över floden
och höljde staden, där Minna sov, utmattad,
med hjärtat upplyst av lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
