Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minna - Det dröjde inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’186 JEAN-CHRISTOPHE
sprang emot honom, grep hans händer och
drog in honom i den angränsande lilla
salongen, där luckorna voro tillslutna. Hon
närmade sitt ansikte till Christophes och
omfamnade och kysste honom av alla krafter.
Hon frågade under tårar:
— Du lovar ju att alltid älska mig, inte
sant?
De snyftade sakta och gjorde konvulsiviska
ansträngningar för att man ej skulle höra dem.
De gingo från varandra vid ljudet av
annalkande steg. Minna torkade ögonen och
återtog sin lilla viktiga min, då hon talade
med tjänarna, men hennes röst darrade.
Han lyckades att stjäla näsduken, som hon
tappat, hennes lilla smutsiga näsduk, fuktad
av tårar.
Han följde sina väninnor till tåget. De
båda barnen sutto mitt emot varandra i vagnen,
de vågade knappast se upp av rädsla att brista
i tårar. Förstulet fattade och tryckte de
varandras händer så hårt, att det gjorde ont. Fru
von Kerich observerade dem med spefull
godmodighet men låtsades inte märka något.
Äntligen slog timmen. Christophe stod
vid kupéfönstret; då tåget satte sig i gång,
begynte han springa utan att se framför sig;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
