Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minna - För första gången...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORGONEN 189
viker bort. Livet utplånas. Intet återstår, blott
nattsvart djup, kall förintelse.
Blott för att lida än mer vallfärdade nu
Christophe till alla i minnet bevarade platser.
Fru von Kerich hade lämnat honom nyckeln
till trädgården, så att han även i deras
frånvaro skulle kunna komma in. Det tycktes
honom, att han där borde återfinna något av
den som var borta. Ack, han återfann henne
endast alltför väl; hennes gestalt svävade fram
över varje gräsmatta, han väntade att hon
skulle träda honom till mötes vid varje alléens
krökning. Han visste nog att hon ej kunde
visa sig, men han ökade sitt kval genom att
inbilla sig motsatsen. Han sökte sin kärleks
spår på vägen till labyrinten, på den
blomster-omslingrade terrassen och på lövsalens bänk.
Med en bödels grymhet tröttnade han ej att
upprepa: »För åtta dagar sen... för tre dagar
sen... i går... ja, ännu i morse var hon här.»
Dessa ångestfulla tankar plöjde djupa fåror i
hans blödande hjärta; till slut måste han
upphöra, utmattad, förtvivlad. I sorgen blandade
sig förbittringen över att han inte bättre använt
denna underbara tid. Så många timmar, så
många minuter, som han haft den omätliga
lyckan att se henne, att andas samma luft,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
