Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minna - För första gången...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’196 JEAN-CHRISTOPHE
noga den hatt han köpt, och han sade att för
att lyda sin lilla tyrann — han hade ju
ordagrant följt hennes önskningar — lämnade han
ej mer huset utan låtsade vara sjuk för att
undgå alla bjudningar. Han tillade ej, att han
stött sig med storhertigen, därför att han i sin
lydnadsiver vägrat att infinna sig på en soaré
till vilken han blivit kallad. Hela brevet
andades en glättig otvungenhet och var fullt av de
små hemligheter som förälskade bruka vara
svaga för. Han inbillade sig att Minna ensam
ägde nyckeln till dem, och han trodde sig visa
prov på stor skicklighet, då han ständigt ersatte
ordet kärlek med vänskap.
Efter att ha skrivit erfor han en tillfällig
lättnad. Brevet hade skänkt honom illusionen
av ett samtal med den älskade, och han
betvivlade ej att Minna strax skulle svara. Han
var sålunda mycket tålig under de trenne dagar
som han ansåg posten behöva för att avsända
hans brev och bringa tillbaka Minnas svar.
Men då den fjärde dagen var tilländalupen,
började han åter att leva endast till hälften,
uLan kraft och utan energi, han vaknade blott
upp en kort stund före postens ankomst. Då
darrade har av otålighet. Han blev vidskeplig
och sökte i alla slags tecken — i gnistorna på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
