Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minna - För första gången...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORGONEN 197
härden, i ett tillfälligt ord — ett förebud om
vad som skulle ske. Då timmen gått förbi,
återföll han i sin dvala. Intet arbete, inga
promenader; tillvarons enda mål tycktes vara
att invänta nästa post; han samlade hela sin
energi för att finna mod till denna nya väntan.
Men då kvällen kom och allt hopp för dagen
var ute, då var hans förtvivlan gränslös. Han
satt flera timmar i sträck framför sitt bord,
utan att tala, utan att tänka, utan förmåga ens
att kläda av sig, tills en sista kraftansträngning
tvingade honom i säng. Han somnade tungt
och våndades i förvirrade drömmar, som gjorde
även natten till en oändlig fasa.
Denna ständiga väntan urartade till en
kroppslig plåga, till en tärande sjukdom.
Christophe misstänkte sin far, sina bröder,
till och med brevbäraren om att ha mottagit
brevet och gömt det. En vild oro gnagde
honom. På Minnas trohet tvivlade han ej ett
ögonblick. Om hon inte skrev, var orsaken
den, att hon var sjuk, döende, död kanske! Han
fattade pennan och skrev ett hj ärtslitande brev,
där han varken brydde sig om att dämpa sina
uttryck eller ge akt på sin stavning. Tiden för
postens avgång var nära. Han hade strukit ut
ord, suddat ned en hel sida då han vänt om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
