Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minna - För första gången...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’198 JEAN-CHRISTOPHE
den, kuvertet blev solkigt, då han klistrade
ihop det; vad betydde det väl! Han kunde
inte uppskjuta längre. Han sprang ut, kastade
brevet i lådan och så väntade lian ånyo i
dödlig ångest. Följande natt såg han, liksom i
en syn, Minna som var sjuk och ropade på
honom. Han steg upp, han var nära att rusa
ut, att till fots söka nå fram till henne. Men
vart skulle han gå? Var fanns hon väl?
Den fjärde morgonen kom äntligen Minnas
brev — kallt och stelt en knapp halv sida.
Minna sade, att hon inte förstod vad som
kunnat ingiva honom så löjliga farhågor, att
hon mådde bra, att hon ej hade tid att skriva,
hon bad honom ej vara så överspänd samt
tillade, att det nog var bäst att upphöra med
brevväxlingen.
Christophe blev tillintetgjord, men han
anade ej något svek. Han förebrådde endast
sig själv. Han trodde att Minna hade allt skäl
att vara missnöjd med de dumma, oförsiktiga
brev han skrivit. Han kallade sig idiot,
dumbom; han slog sig för huvudet med sina knutna
händer. Men hur han än bar sig åt, kände
han dock, att Minna inte älskade honom, så
som han älskade henne.
Om de grådystra dagar som nu följde finnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
