Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minna - Det datum då de...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’202 JEAN-CHRISTOPHE
om de angenäma veckor hon tillbringat, om
promenader till häst, om livet på de slott hon
besökt, om de trevliga människor hon råkat.
Hon blev allt livligare och gjorde talrika
anspelningar på händelser och personer, som
Christophe ej hade en aning om, under det att
Minna och hennes mor tycktes finna mycket
nöje i dessa sina gemensamma minnen.
Christophe kände sig som en främling mitt i
allt detta; han visste ej vilken min han skulle
anta, och han drog förläget på munnen. Hans
ögon lämnade ej Minnas anlete, han anropade
hennes ögon, han bönföll tyst om allmosan av
en enda blick. Men då hon såg på honom
— vilket sällan skedde, då hon egentligen vände
sitt tal till modern — voro hennes blickar såväl
som hennes röst älskvärt likgiltiga. Tog hon
sig i akt inför modern? Förstod han henne
orätt? Han skulle velat tala med henne ensam,
men fru von Kerich lämnade dem ej ett
ögonblick. Han sökte att giva samtalet en annan
vändning, att finna ett för honom personligt
ämne. Han nämnde sitt arbete, sina planer.
Han kände dunkelt, att Minna undandrog sig
honom och instinktmässigt sökte han nu väcka
hennes intresse. Hon tycktes verkligen lyssna
uppmärksamt och inflickade små utrop, som ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
