Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eulers hus - Huset låg försänkt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
9
dem alla, och det fordrades ej mer för att
Louisa skulle bestämma sig. Alldeles
borttappad irrade hon omkring i sitt tomma hus
och drogs nu oemotståndligt till dem som känt
de varelser hon älskat mest.
De beredde sig till uppbrott. Nu smakade
de det bittra vemod som rymmes i de sista
dagar man tillbringar vid en utbrunnen, länge
älskad härd, som man för alltid måste
övergiva. De vågade ej tala om sin saknad; de
blygdes eller voro rädda för den. Var och en
tänkte, att han inte borde visa sin svaghet för
den andre. Ensamma sutto de vid måltiderna
i ett dystert rum med halvslutna luckor och
vågade knappt höja rösten; de skyndade att
äta och undveko att se på varandra, ty de
fruktade att ej kunna dölja sin sinnesrörelse,
sedan skildes de strax åt. Christophe gick till
sitt arbete, men så fort han hade ett
ögonblicks frihet, smög han tillbaka till hemmet.
På tåspetsarna listade han sig in i sitt rum
eller upp på vinden. Han stängde dörren, satte
sig i ett hörn på en gammal koffert eller ock
på fönsterbrädet, och där förblev han orörlig,
utan tanke; viljelöst genomträngdes han av
det obeskrivliga lätta sus som fyllde det gamla
huset och lät det skälva vid minsta steg.
Sålunda darrade och skälvde det även i hans
eget hjärta. Han lyssnade ängsligt till varje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
