Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eulers hus - Huset låg försänkt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
JEAN-CHRISTOPHE
knäpp både inne och ute, till golvets knakande,
till alla otydliga välkända ljud. Han var
förtrolig med dem alla. Han förlorade
medvetandet, tanken dränktes i det förflutnas bilder.
Han vaknade ur sin dvala först då Sankt
Martins klockor erinrade honom om tidens flykt.
I våningen inunder gick Louisa fram och
åter med sakta fjät. Långa stunder hördes
hon ej, allt var tyst och stilla. Christophe
spände örat. Han gick ned en smula orolig,
som man ofta är efter en nyss timad olycka.
Han gläntade på dörren. Louisa vände honom
ryggen. Hon satt framför ett skåp, omgiven
av en hög onämnbara ting, trasor, kläder,
obrukbara föremål, som hon tagit fram under
förevändning att ordna dem; men kraften tröt
henne. Varje sak erinrade henne om något,
hon vände den mellan fingrarna och begynte
drömma; föremålet föll ur hennes hand och
timvis satt hon där med hängande armar,
försjunken i en smärtsam domning.
Den arma Louisa tillbragte största delen
av sitt liv i det förflutna — detta sorgliga
förflutna, som varit bra njuggt på glädje;
men hon var så van att lida, att hon bevarade
en varm tacksamhet även för den minsta
välgärning. Den blekaste ljusglimt, som med
långa mellanrum brutit fram i raden av grått
jämnstrukna dagar, var i stånd att upplysa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
