Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eulers hus - Huset låg försänkt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
JEAN-CHRISTOPHE
livets afton förlamar annars dugliga och
verksamma människor, då ett oväntat slag berövat
dem varje mål i livet. Hon orkade inte
avsluta strumpan som hon stickade, hon
förmådde inte ordna i lådan där hon sökt efter
något, inte resa sig från stolen och stänga
dörren, hon satt orörlig kvar, tom invändigt, utan
andra tankar än minnets. Hon var medveten
om sitt förfall, hon rodnade över sin ömkliga
svaghet och sökte dölja den för sonen.
Christophe märkte intet, uppfylld av sina egna
själviska bekymmer. Visserligen var han
smått otålig över moderns långsamma tal och
rörelser, som så påtagligt stack av från
hennes forna fortfärdighet, men han hade ej fäst
vidare vikt därvid.
För första gången blev han slagen därav,
då han överraskade henne mitt ibland alla
trasor som lågo utspridda på golvet, voro
hopade vid hennes fötter, täckte hennes knän
och fyllde hennes händer. Halsen var
framåt-sträckt, huvudet nedböjt, anletsdragen voro
stela och sammandragna. Då hon hörde
honom komma in spratt hon till. Hennes vita
kinder färgades röda och med en
instinktmässig rörelse sökte hon skyla de föremål
hon höll i och stammade förläget:
— Ser du, jag håller på att göra i
ordning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
