Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eulers hus - Från den stunden...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
JEAN-CHRISTOPHE
Från den stunden tvingade han sig att
vara mer ofta hos henne. Så snart han slutat
sitt arbete gick han ej längre och stängde
in sig, som han tyckt om att göra, utan höll
henne sällskap en stund. Han kände hur
ensam hon var, att hon inte var stark nog att
uthärda ensamheten: det låg en fara i att
överlåta henne åt sig själv.
Han satte sig vid hennes sida nära det
öppna fönstret, som vette åt vägen.
Landskapet utplånades så småningom, människorna
återvände till hem och härd; de små blinkande
ljusen tändes långt borta i varje boning. Väl
tusen gånger hade de sett samma sak
upprepas, snart skulle de inte få se det mera.
De utbytte enstaka avbrutna meningar och
påpekade för varandra en eller annan liten
väl känd tilldragelse, som de emotsågo med
alltid samma intresse. De tego långa stunder
eller ock drog Louisa utan yttre orsak fram
ett halvglömt minne, en osammanhängande
historia, som flög genom hennes huvud. Hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
