Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eulers hus - Christophe var just...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
JEAN-CHRISTOPHE
Han mindes inte något annat. Han hade
bara hört sina egna ord.
Kanske lyssnade inte Jean Michel
annorlunda. De flesta vänskapsförbindelser äro
oftast inte annat än föreningar i en ömsesidig
välviljas tecken för att få tala om sig själv
med en annan. Men om Jean Michel helt
barnsligt överlämnade sig åt glädjen att prata,
ägde han dock en varm medkänsla, alltid
färdig att skänka av sitt överflöd. Han
intresserade sig för allting, han sörjde över att
inte längre vara ung, över att han ej skulle
få se nya generationers upptäckter och få dela
deras tankar. Han ägde den dyrbaraste livets
gåva, en städse lika frisk vetgirighet, som
åren ej förmått avtrubba, ty den förnyades
varje morgon. Han hade inte tillräcklig
talang för att draga nytta av denna oskattbara
egenskap, men huru många talangfulla
människor skulle ej avundats honom den. De
flesta dö redan vid tjugu eller trettio år;
efter denna ålder äro de blott ett svagt
återsken av sitt ursprungliga väsen; under
återstoden av livet apa de efter sitt redan döda
jag; de upprepa alltmer mekaniskt och
karikerat samma tankar, ord och handlingar, spela
den kärlek de en gång känt på den tid då de
ännu voro till.
Det var längesedan gamle Euler varit, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
