Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eulers hus - Hans avsky för...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
51
luften och i hjärtat. Christophe höll andan
och tänkte att all komponerad musik är bra
fattig, jämförd med den ocean av musik där
tusende väsens liv dånar och mullrar. Här
var en vild, otämjd skapelse, tonernas fria
värld, vid sidan om den dresserade, strängt
uppdelade, namnbetecknade värld, som är den
mänskliga intelligensens verk. Han förlorade
sig i denna vibrerande oändlighet, utan strand
och utan gränser.
Och då det mäktiga bruset dött, då dess
sista skälvning slocknat i luften, vaknade
Christophe. Han såg med häpna blickar
omkring sig... Han kände inte igen någonting.
Allt var förändrat omkring honom, inom
honom. Det fanns ej mer någon Gud...
På samma sätt som det sker med trons
undfående kan även trons förlust vara en
nådens skickelse, en blixtsnabb ljusglimt.
Förståndet har intet därmed att skaffa, minsta
grand kan vara till fyllest, ett ord, en tystnad,
en klockas ljud. Man vandrar, man
drömmer, man är helt oförberedd. Plötsligt ramlar
allt, man är ensam, omgiven av grusade
spillror. Tron är död.
Christophe stirrade förfärad på vad som
hänt. Varför? Huru? Det var som en flodens
islossning om våren.
Leonhards röst fortsatte att ljuda mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
