Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eulers hus - Hans avsky för...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
JEAN-CHRISTOPHE
enformig än syrsans läte. Christophe hörde
honom ej längre, han hörde ingenting. Natten
var kommen. Leonhard tystnade. Förvånad
över Christophes orörlighet och ängslad av
den sena timmen föreslog han att de skulle
återvända hem. Christophe svarade ej.
Leonhard tog honom i armen. Christophe spratt
till och tittade på Leonhard med förvirrade
ögon.
— Christophe, vi måste gå, sade
Leonhard.
— Dra åt helvete I ropade Christophe.
— Herre Gud, Christophe, vad har jag
gjort dig? frågade Leonhard bestört.
Christophe sansade sig en smula.
— Ja, du har rätt, min käre vän, jag
vet inte vad jag säger. Gå till Gud! Gå till
Gudi
Han stannade ensam kvar, full av
beklämning och förtvivlan.
— Gud, Gudi ropade han. Han knöt
händerna och lyfte huvudet mot den svarta
himmeln. Varför tror jag ej längre? Varför kan
jag ej tro? Vad har skett inom mig?
Det fanns intet rimligt förhållande mellan
hans tros grusande och det nyss timade
samtalet. Detta samtal kunde lika litet ha givit
upphov därtill som Amalias oväsen och hans
värdfolks löjliga sidor kunde vara orsak till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
