Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eulers hus - Av hela familjen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
57
redan uppnått en slags lokal ryktbarhet. Hans
namn återkom ofta i familjesamtalen,
isynnerhet på den tid då gamle Jean Michel ännu
levde och gick omkring till alla sina bekanta
sjungande sin sonsons lov. Rosa hade även
sett den unge musikern på ett par konserter.
Då hon fick veta, att han skulle komma och
bo hos dem, klappade hon händerna av glädje.
Då man strängt förebrådde henne ett så
opassande uppförande, blev hon mycket förlägen,
fast hon inte alls förstod vad hon gjort för
ont. I hennes enformiga tillvaro blev en ny
hyresgäst en oväntad förströelse. De sista
dagarna före hans ankomst tillbragte hon i
ett riktigt febertillstånd. Hon var förfärligt
rädd, att han ej skulle trivas i huset, och hon
bemödade sig om att göra våningen så trevlig
som möjligt. På flyttningsdagen ställde hon
som välkomsthälsning en liten blombukett på
spiselkransen. Vad hennes eget yttre beträffar
glömde hon alldeles bort att göra något för
att visa sig till sin egen fördel. Christophe
fann henne vid första ögonkastet ful och
lunsig. Hon bedömde honom ej på samma sätt,
ehuru hon skulle haft allt skäl därtill, ty
Christophe, trött, jäktad och ovårdad, var fulare
än någonsin. Men Rosa kunde inte hysa en
oförmånlig tanke om någon som hon höll av.
Hon tyckte att hennes morfar och föräldrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
