Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eulers hus - Av hela familjen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
JEAN-CHRISTOPHE
hon sig efter hemmets sorgbundna anda och
upprepade fogligt alla de pessimistiska
yttranden hon hörde. Hon hade ett hängivet
hjärta, tänkte jämt på andra, sökte vara dem
till lags, delade deras bekymmer, gissade sig
till deras önskningar, skänkte hela sin ömhet,
utan tanke på gensvar. Hennes anhöriga
missbrukade hennes tillgivenhet. De voro
visserligen goda och höllo av henne, men man är
alltid frestad att missbruka deras känslor som
överlämna sig på nåd och onåd. Man litade
så på hennes uppoffringsbegär, att man glömde
att vara henne tacksam. Yad hon än gjorde
fordrade man mer. Hon var otymplig och
tafatt, hade tvära och pojkaktiga fasoner, och
hennes burdusa ömhetsbevis hade nästan
alltid ett litet missöde till följd; det var kanske
ett sönderslaget glas, en omkullstjälpt karaffin
eller en dörr som hon hårt smällde igen;
alltsammans småting, som släppte lös hela
familjens förtrytelse. Hon var oupphörligt utsatt
för bannor och drog sig undan i ett hörn för
att gråta. Men hennes tårar varade inte länge,
snart skrattade och pladdrade hon på nytt
utan att bära agg till någon.
Christophes ankomst blev en stor
händelse i hennes liv. Hon hade ofta hört honom
omtalas. Christophe intog en viss plats i
stadens små skvallerhistorier, och han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
