Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eulers hus - Av hela familjen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
59
däst moderns otåliga röst, som kallade henne
tillbaka, var i stånd att stävja hennes iver
och hennes prat. Christophe blev mörk i
hågen, och om han ej fattat så många goda
föresatser, skulle han strax ha givit fritt lopp
åt sitt missnöje. Två dagar härdade han ut,
men den tredje låste han dörren. Rosa
knackade och ropade förgäves, till sist begrep hon
och gick skamfiat ned igen samt började inte
om. Då han sedan råkade henne, förklarade
han, att han var upptagen av ett brådskande
arbete och ej ville bli störd. Hon bad
ödmjukt om ursäkt. Hon kunde ej sluta ögonen
för att alla hennes små försök till närmande
misslyckats. I stället för att nå målet
avlägsnade de henne blott från Christophe. Han
gjorde sig ej ens besvär att dölja sitt dåliga
lynne. Han lyssnade inte till vad hon sade
och skylde inte över sin otålighet. Hon
kände, att hennes pladder retade honom, och
ibland kunde hon genom en
kraftansträngning hålla sig tyst en hel afton, men plötsligt
förmådde hon ej tiga längre; orden störtade
och snubblade fram i flygande fläng.
Christophe vände henne ryggen mitt i en mening.
Hon var ej ond på honom; hon var bara ond
på sig själv. Hon tyckte att hon var dum,
tråkig och löjlig; alla hennes fel föreföllo
oöverkomliga, hon ville bekämpa dem, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
