Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eulers hus - Av hela familjen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
JEAN-CHRISTOPHE
det avbräck hon redan lidit gjorde henne
missmodig; hon sade sig att allt var förgäves, att
hon inte förmådde något. Ändock strävade
hon vidare.
Men det fanns andra fel som voro ändå
obotligare. Vad stod att göra gentemot
fulheten? Hon kunde inte tvivla längre.
Förvissningen om hennes olycka trädde henne
klart till mötes en dag då hon såg sig i
spegeln; det träffade henne som en blixt.
Naturligtvis överdrev hon sitt elände; hon såg sin
näsa tjugu gånger tjockare än den var, den
tycktes henne uppfylla hela ansiktet, hon
tordes inte visa sig, hon skulle helst velat dö.
Men i ungdomens år vaknar alltid hoppet på
nytt, hon övervann sin förtvivlan och
inbillade sig att hon kanske misstagit sig. Somliga
stunder trodde hon till och med att hennes
näsa var rätt vanlig, ja, till och med nästan
välskapad. Instinktmässigt drevs hon till en
eller annan liten barnsligt otymplig fint. Hon
kammade håret så, att det bättre inramade
ansiktet och något utjämnade dragens brist
på proportion. I allt detta fanns dock ingen
behagsjuka, och någon tanke på kärlek hade
åtminstone inte medvetet flugit genom hennes
huvud. Hon begärde så litet — bara en smula
vänlighet, och ej ens detta ville Christophe
skänka henne. Rosa tänkte, att hon skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
