Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eulers hus - Hela familjen var...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
JEAN-CHRISTOPHE
veta vad de sade, men hon tordes inte utfråga
dem.
En afton, då hon stigit upp på en
trädgårdsbänk för att knyta upp ett rep, spänt
mellan träden för att torka tvätt, stödde hon
sig på Christophes axel för att hoppa ned.
I samma ögonblick tittade hon på fadern och
morfadern, som, lutade mot husväggen, sutto
och rökte sina pipor. De två männen utbytte
ett ögonkast och Justus Euler sade till Vogel:
— Det bleve allt ett vackert pari
Då Vogel, som märkte att flickan
lyssnade, stötte till honom med armbågen,
försökte han täcka sin anmärkning med ett
ljude-ligt: »humhum», högljutt nog att höras på
tjugu meters avstånd. Christophe, som vände
ryggen, märkte ingenting, men Rosa blev så
uppskakad, att hon glömde bort att hon var
i färd med att hoppa och hon vrickade foten.
Hon skulle fallit, om ej Christophe hållit henne
tillbaka, svärjande över hennes evinnerliga
drumlighet. Hon hade gjort sig mycket illa,
men hon visade det ej, tänkte knappt därpå,
hon tänkte bara på vad hon hört. Hon
stapplade bort till sitt rum; varje steg var en plåga,
hon behärskade sig för att ingen skulle se det.
Hon uppfylldes av en ljuvlig sinnesrörelse och
föll ned på en stol bredvid sängen och gömde
ansiktet i filtarna. Hennes ansikte brände,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
