Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eulers hus - Hela familjen var...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 65
tårarna stego upp i ögonen, hon skrattade, hon
rodnade, hon skulle velat sjunka genom
jorden. Hon förmådde inte samla sina tankar,
tinningarna bultade, det skar och värkte i
vristen, hon befann sig i ett tillstånd av feber
och dvala. Hon hörde avlägset och oklart alla
gatans ljud, barnens lek och stoj därute;
morfars ord genljödo i hennes öra, hon ryste, hon
log; av blygsel gömde hon åter ansiktet i
dunbädden, hon bad, hon tackade, hon fruktade,
hon önskade — hon älskade.
Modern ropade på henne. Hon försökte
stiga upp. Så snart hon stödde på foten,
genomilades hon av en så outhärdlig smärta,
att hon var nära att svimma; det svindlade
för henne. Hon trodde hon skulle dö, hon
ville dö, och samtidigt ville hon av hela sin
själ leva för att njuta av den lycka som
vinkade. Hennes mor kom äntligen in och
hela huset var snart i rörelse. Enligt vanan
grälade man först på henne, sedan lade man
henne till sängs och lindade benet. Hon
försjönk i en underlig susande förnimmelse av
fysisk smärta och inre jubel. Ljuva natt!...
Det ringaste minne från denna underbara vaka
tycktes henne för all tid helig. Hon tänkte ej
på Christophe. Hon visste ej vad hon tänkte.
Hon var lycklig.
5. — Jean-christophe. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
