Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eulers hus - Hela familjen var...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
JEAN-CHRISTOPHE
Christophe, som ansåg sig en smula
ansvarig för olyckshändelsen, kom följande dag
och frågade hur hon mådde, och för första
gången visade han henne en skymt av
vänlighet. Hon fylldes av tacksamhet, hon
välsignade sin plåga. Hon skulle velat lida hela
livet för att hela livet känna en dylik glädje.
Hon blev tvungen att ligga orörlig under flera
dagar och hon tillbringade dem med att tugga
om morfars ord, att väga deras innebörd, ty
tvivlet hade infunnit sig. Han hade sagt:
— Det blir!
eller
— Det bleve!
Men kanske han inte alls sagt något
dylikt? — Jo, han hade sagt det; hon var säker
därom... Men vad tänkte de på! Sågo de
inte, att hon var ful, att Christophe inte kunde
tåla henne... Men det är så skönt att hoppas.
Hon trodde slutligen att hon misstagit sig, att
hon inte var så ful som hon tänkt. Hon reste
sig en smula för att se sig i spegeln, som var
upphängd över spiseln. Hon visste inte vad
hon skulle tro. Hennes fars och morfars
omdöme vore väl ändå mer tillförlitligt; man
kan inte bedöma sig själv! Herre Gud! Om
det vore möjligt!... Om ändå ... utan att
hon anat det... hon verkligen var vacker!...
Kanske hade hon överdrivit Christophes avog-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
