Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eulers hus - En natt satt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
JEAN-CHRISTOPHE
väsen. Han darrade. Slöjan slets isär. Han
bländades. Vid blixtens sken skådade han
in i nattens djup; han skådade? —. I ett
ögonblick var han Gud. Gudomen bodde inom
honom. Gudomen krossade rummets tak,
bände ut husets väggar; av hans kraft
rämnade allt varats gränser. Han fyllde
himlarna, universum, den tomma1 rymden. Världen
bröt som en skummande flod in i honom. Allt
störtade samman i skräck och hänryckning,
och Christophe följde med, driven, buren av
den virvelvind som sopade bort naturlagarna
och malde sönder dem som spröda halmstrån.
Christophe tappade andan, han var berusad
av denna svindlande flykt in i Gud ... Gud —
avgrunden! Gudsdjupet! Allt varas jättebål!
Livets aldrig vilande orkan! Lidelsen att leva
— utan mål — utan orsak, utan band — blott
för den rasande jublande lyckan att leva!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
