Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eulers hus - Då denna kris...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
JEAN-CHRISTOPHE
dragit förbi. Han måste nästan fråga sig om
han drömt. Den flammande meteor som
förbränt nattens mörker efterträddes nu av ett
lysande stoft, små flyende lågor, som ögat
knappt kunde gripa i farten; men de visade
sig allt oftare och slutligen omgåvo de
Christophe med en gyllene drömkrans, i vilken
själ och ande uppgingo. Allt som bröt
hindrande in i denna halvdvala retade honom.
Arbetet blev en plåga, han ägnade det ej en
tanke. Allt sällskap var honom förhatligt,
isynnerhet umgänget med hans närmaste, ja,
till och med modern, ty alla gjorde de anspråk
på att styra hans själ.
Han övergav hemmet. Han vande sig att
ströva ute dagen lång och återvände först vid
mörkrets inbrott. Han sökte landets, fältens
stora enslighet; ty endast där kunde han helt
frossa i ensamhetskänslan, överlämna sig åt
den som en dåre, som främst av allt fruktar
att bli störd. Men i den friska renande
luften, i gemenskap med jorden, kände han
att tvånget lättade; hans fixa idéer liknade ej
längre spöksyner. Exaltationen minskades
visserligen inte, man kan snarare säga att den
fördubblades, men den bestod ej i en andens
överspändhet; det var en sund berusning som
med yrande kraft grep hela varelsen, både
kropp och själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
