Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eulers hus - Då denna kris...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 83
Han återupptäckte världen, som om han
aldrig sett den förr. En ny barndom inträdde.
Det var som om en trolsk besvärjelse uttalat
sitt: »Sesam, öppna dig!» — Naturen flammade
i jubel. Solen glödde. Den kristallklara etern
flöt som en genomskinlig ström. Jorden ångade
och skälvde av vällust. Växter, träd, insekter,
alla oräkneliga varelser förvandlades till
gnistrande eldstungor i den väldiga livets låga som
vred sig uppåt i luften. Allt ropade i fröjd.
Och denna glädje var hans. Av denna
kraft var han delaktig. Han särskilde sig ej
mer från det stora hela. Ända hittills, till och
med i barnaårens första lyckliga tid, då han
såg på naturen med en varm, tjusad
nyfikenhet, hade dock alla väsen tyckts honom vara
små stängda världar, skrämmande eller löjliga,
utan samband med honom själv, gåtor som
han ej kunde lösa. Förr hade han inte ens
varit riktigt säker på att de kände att de levde;
de voro för honom blott egendomliga
mekanismer. Med barnets omedvetna grymhet hade
det hänt Christophe att slita sönder arma
insekter utan att reflektera över vad de måste
lida — endast för ro skull, för att se deras
underliga ryckningar. Morbror Gottfried, som
vanligen var så lugn, tog en dag med
förtrytelse ifrån honom en olycklig fluga som
han sålunda pinade. Gossen prövade först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
