Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eulers hus - Ny begynte en...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
JEAN-CHRISTOPHE
ordet moral för att sålunda innestänga och
begränsa livet. Löjliga hålor,
myrstackssamhällen 1 Livet övervinner dem alla, livet
behöver blott andas över dem och allt är
bortsopat ...
Christophe var så full av hopsamlad
energi, att han stundtals fick en obändig lust
att förstöra, bränna, bryta sönder, han åtrådde
att genom blinda, vansinniga handlingar stilla
den kraft som kvävde honom. Dylika anfall
slutade oftast med en plötslig avspänning; han
grät, han kastade sig till marken, han kysste
jorden, han skulle velat tränga in i den, nära
sig av den, förena sig med den. Han darrade
i feberhett begär.
En afton vandrade han vid skogsbrynet.
Hans ögon bländades av det starka sjunkande
ljuset. Det svindlade för hans hjärna. Han
befann sig i det hänryckta tillstånd då både
människor och ting förklarade träda fram.
Aftonrodnadens sammetsmjuka glans ökade
förtrollningen. Purpurröda och gyllene strålar
svävade under trädens kronor. Blåskimrande
lågor tycktes stiga upp från fälten. Himlen
var mild och ljuvlig som lyckomättade ögon.
På en närbelägen äng arbetade en flicka.
Endast iklädd linntyg och en kort kjol, med
nakna armar och hals, räfsade hon ihop det
slagna gräset. Hon hade en kort näsa, breda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
