Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eulers hus - Ny begynte en...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 89
kinder och en kullrig panna; om håret var en
näsduk bunden. Aftonsolen rödfärgade hennes
hud, som likt ett brunbränt tegel upptog
dagens sista strålar.
Hon drog Christophes blickar till sig.
Stödd mot ett bokträd följde han henne
uppmärksamt med ögonen under det att hon
trädde fram mot skogen. Allt annat hade
försvunnit. Hon märkte honom inte alls. Ett
ögonblick lyfte hon likgiltigt huvudet; han såg
de hårda blå ögonen i det solbrända ansiktet.
Hon gick så nära förbi honom, att han, då
hon böjde sig ned, under linntygslinningen
kunde se nackens och ryggens fina ljusa fjun.
Det dunkla begär som spände hans bröst
släpptes plötsligt lös. Han kastade sig över henne
bakifrån, grep henne om halsen och livet,
böjde tillbaka hennes liuvud och tryckte sin
mun mot hennes halvöppna mun. Hans händer
ströko längs hennes grova armar och av svett
genomblötta linne. Hon stretade emot, han
klämde henne ännu fastare intill sig, han
skulle haft lust att strypa henne. Hon gjorde
sig loss, skrek, spottade, torkade sig om
munnen och överhöljde honom med glåpord.
Han hade släppt henne och flydde nu tvärs
över fältet. Hon kastade stenar efter honom
och fortsatte att ösa ur sig en hel rad av
skymfliga tillmälen. Han rodnade, ej så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
