Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sabine - I en av husets...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
JEAN-CHRISTOPHE
det så tydligt, att de som började beklaga sig
inte ens förmådde fortsätta. De gingo bort
och besvarade med ett leende hennes ljuva
leende, men de återkommo ej. Det oroade
henne ej heller, hon fortfor att le.
Hon liknade en liten florentinsk figur med
välvda, väl tecknade ögonbryn och halvöppna
ljusgrå ögon, som lyste fram mellan de långa
ögonfransarna, ögats nedre rand var en smula
svälld och under den låg ett lätt veck. Den
lilla fina nästippen strävade uppåt i en liten
krök; en annan liten kurva skilde den från
överläppen, som var något uppdragen. Munnen
var halvöppen i en halvt leende, halvt
trumpen min. Underläppen var fyllig, och nedre
delen av ansiktet var avrundad och hade det
barnsliga allvaret hos Filippo Lippis små
madonnor. Hyn var litet oklar och det
ljusbruna håret uppvridet hur som helst med löst
nedhängande lockar. Hon hade en späd kropp,
fina smala ben och lättjefulla rörelser. Hon
klädde sig utan omsorg — jackan var
uppsluppen, knappar saknades, skorna voro fula
och nedkippade. I hela hennes uppträdande
låg något ovårdat — och ändå behagade hon
genom sin ungdomsfriska älsklighet, sin
mildhet och omedvetna inställsamhet. Då hon
ställde sig i butikdörren för att insupa litet
frisk luft, sågo de förbigående unga männen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
