Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sabine - I en av husets...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 99
med nöje på henne, och ehuru hon ej brydde
sig om dem, märkte hon det nog. Hennes
blickar antogo då det tacksamma uttryck som
är en kvinna säreget, då hon känner att man
finner henne tilltalande. Ögonen tycktes säga:
— Tack... tack... se gärna på mig!
Men hur mycket det gladde henne att
behaga, skulle bon aldrig gjort ringaste
ansträngning för att bli uppmärksammad.
Hon var Eulers och Vogels en verklig
förargelseklippa. Allt hos henne väckte anstöt :
hennes lojhet, slarvet i hemmet, oordningen i
hennes klädsel, hennes artiga likgiltighet vid
varje anmärkning, hennes evinnerliga leende,
det nästan näsvisa lugn som hon visat vid
mannens ;död, barnets små sjukdomar, de
dåliga affärerna och vardagslivets stora och
små bekymmer. Intet av allt detta hade
förmått rubba hennes kära vanor, stävja hennes
ändlösa dagdriveri. Hela hennes väsen retade
dem och det värsta var, att såsom hon nu en
gång tedde sig, behagade hon alla andra. Fru
Vogel kunde inte förlåta henne det. Man
skulle nästan trott att Sabine beflitade sig om
att genom sitt uppförande stöta de
fäderneärvda bruken, de goda grundsatserna och den
odrägliga plikten. Hon tycktes vilja inlägga en
ironisk gensaga mot det glädjelösa arbetet,
oron, bullret, tvisterna, jämmern; all den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
